perfectdirection

Klockan var 07.45, jag stod framför spegeln i mitt rum och fixade mig för dagen. Jag tittade ut på fönstret och möttes av en regning och molnig måndagsmorgon.
"Varför måste jag till skolan i detta väder?" suckade jag för mig själv och återvände till spegeln. Jag betraktade min spegelbild och möttes av hasselbruna blanka ögon, en normal lång näsa och normal tjocka rosa läppar. På min spegel hade jag satt upp en massa foton på mig och min bästa vän Camilla. Jag kletade med lite mascara på mina långa, tjocka fransar och pudrade ansiktet lite. Jag borstade mitt långa bruna hår omsorgsfullt och försiktigt, lät det falla löst. Jag rätade till min tröja som hamnade lite snett och drog upp mina mörkblåa jeans. Jag nickade mot spegeln och blev ganska nöjd med mitt utseende idag. Det är faktiskt inte så ofta det händer. Jag tog min väska som låg på trägolvet bredvid min vita garderob, greppade tag om mobilen som låg i sängen och gick sedan ut till hallen för att gå ner för trapporna ner till köket. På vägen ner hörde jag hur min mobil pep till. Jag låste upp den och såg att jag hade fått ett meddelande från Camilla:

"Godmorgon sömntuta! Sovit gott? Ses i skolan, kram :)"
Jag stannade upp i mitten av trappan och log åt hennes sms. Sedan svarade lite snabbt innan jag gick ner för de sista trappstegen och in till köket.

"Godmorgon Gabbi" sa mamma som stod i köket och blandade lite Oboy och gjorde mackor åt mig. Hennes mörka hår var uppsatt med en klämma och hon hade på sig sin rosa morgonrock. Jag kunde se hennes blåa rutiga pyjamas byxor som stack ut lite och e blåa fluffiga morgontofflorna var självklart på.
"Godmorgon" sa jag och log tillbaka och satte mig ner på en av stolarna vid köksbordet.
Mamma ställde fram den varma blåa koppen med Oboy och en tallrik med de två ostmackorna framför mig.
"Tack" log jag och tog en liten klunk från Oboyen. Den var kokhet, så jag lät den bli lite svalare medan jag tog en tugga av min ostmacka.
Mamma log tillbaka och gick till vardagsrummet med morgonstidningen i handen och satte på nyheterna.

Jag åt upp mina båda mackor och tog en sista klunk ur Oboyen innan jag slängde en blick på klockan som visade 08:05. Min första lektion började om en halvtimme, så jag skyndade mig med att knyta mina vita Converse och sätta på mig min skinnjacka. Jag slängde en sista blick på spegeln och puffade upp mitt hår lite innan jag ropade hejdå till mamma, tog min väska och smällde igen dörren bakom mig. Bussen skulle komma om 5 minuter, så jag småsprang till busshållsplatsen som låg en bit bort mot mitt hus. Medan jag småsprang så fiskade jag upp mina vita hörlurar, kopplade in de i min mobil och och stoppade in lurarna i mina öron. Jag tryckte på play och kände hur det sköna beatet slogs i takt med mitt hjärta. Det kändes som om jag var i en annan värld. Jag och musiken är ett med varandra, min passion och kärlek till musik var oförklarlig. Jag kunde liksom inte förklara hur jag kände för musiken, orden räckte helt enkelt inte till
Jag nynnade med i låten och skymtade bussen vid busshållsplatsen. Jag sprang den sista biten innan jag klev på bussen, betalade och letade efter en plats att sitta. Bussen var till min förvåning helt proppfull, vilket det aldrig brukar vara.

"Konstigt" tänkte jag och fortsatte att leta efter en tom plats. Medan jag letade tog jag ut mina hörlurar ur öronen och la de i min väska igen bland alla skolböcker och pennor. Jag såg tillslut en ledig plats ganska långt bak i bussen bredvid en mörkhårig kille. Killen hade lutat sig mot fönster rutan och hade hörlurar i öronen. Han var faktiskt rätt söt, även om det enda jag kunde se var hans profil. Jag harklade mig lite försiktigt och han tittade upp på mig, och just under den sekunden var jag tvungen att ta stöd av buss sätet. Jag möttes av de vackraste ögonen jag någonsin hade sett, och de tittade upp mot mig. De var hasselbruna och sken klart samtidigt som de log vänligt mot mig. Jag var tvungen att bita mig själv i läppen för att återkomma till verkligheten igen.
"Erm.. är platsen ledig?" frågade jag killen men ångrade snabbt mig. Såklart den var ledig, den var ju tom!
"I'm sorry, I don't speak swedish" sa han med en brittisk accent. Hans röst kittlade mig i öronen. Så, han var brittisk. Inte undra på att han var så vacker.
"Oh.. I asked if I could sit down here? Since there's no seat who's empty" sa jag och bet mig osäkert på underläppen. Jag försökte prata så gott jag kunde, och hoppades att min engelska dög så att han åtminstonde förstod vad jag sa.
"Yeah of course" sa han och satte sig upp ordentligt. Jag satte mig ner på sätet och pillade nervöst på mina nagelband. Jag sneglade åt hans håll och betraktade hans ansikte noga. Han hade fina kindben, normal stora fylliga läppar som hade en perfekt rosa nyans. Hans hår var mörkbrunt och han hade pannlock. Jag brukar normalt inte tycka att det är så värst snyggt, men på den här killen såg det helt perfekt ut. Som om det var menat att han skulle ha just den frisyren. På hans högra hand hade han en guldaktig klocka och på hans vänstra några armband knutna runt hans handled. Han hade en röd och rutig skjorta på sig och blåa säckiga jeans. Hans vårjacka hade han tagit av sig och den låg slappt på sätet bakom hans rygg. Plötsligt vände han sig om och såg att jag tittade på honom, jag kände hur kinderna hettades till och jag vände mig om rodnandes.
"What's your name?" frågade han sedan, sträckte fram sin hand och log mot mig.
"Gabriella" sa jag och tog försiktigt hans stora hand. Den var varm och mjuk.
"What a beautiful name! My name is Zayn" sa han och skakade min hand lite lätt. Jag rodnade och nickade mot honom samtidigt som jag släppte hans hand, även fast jag egentligen inte ville.

Zayn, Zayn, Zayn.. Jag smakade på namnet. Vilket vackert namn, jag hade aldrig hört det förut. Det passade honom perfekt. Zayn.