perfectdirection

Jag bytte till en bild som var tagen förra veckan. Sedan ändrade jag min bio lite snabbt och stängde sedan ner twitter och kände hur magen kurrade. Jag gick ner till köket för att göra några mackor och gick sedan upp till mitt rum och tog upp mobilen. Då såg jag. Zayn hade följt mig och skickat ett dm.

Zayn tog upp sin svarta iPhone och låste upp den.
"Which song do you want me to play?" frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Play whatever you want" sa jag och log lite. Han skrattade och bläddrade igenom hans låtar tills han stannade upp och tittade på mig med glimten i ögat.
"This one." sa han lågt och satte på en låt. En kort piano melodi spelades upp och jag tycktes känna igen låten. Sedan hördes en mörk mansröst sjunga och det var då jag visste vilken låt det var. Jag blev helt varm i hjärtat och det brände lite bakom ögonlocken. Jag blev väldigt känslosam.
"You raise me up." sa jag tyst och tittade ner på mobilen som låg på bryggan. Sedan tittade jag upp mot Zayn som satt och log lite, men jag såg att han var lite orolig över min reaktion. Jag hade ju blivit väldigt känslosam och satt där helt tyst.
"It's my favorite song" sa jag och tittade Zayn med en djup blick och jag log varmt.
"It's my favorite song too" sa han och jag log ännu större.

Sedan vände vi oss båda om med huvudet mot havet igen och jag tog ett djupt andetag och kände den friska och rena luften. Melodin klingade vackert och harmoniskt i mina öron. Plötsligt kände jag en stor och varm hand mot min och jag tittade på handen. Det var Zayns. Jag tittade upp på honom och han log lite, han såg osäker ut. Sedan tog han snabbt bort handen och tittade generat ner på sina ben som hängde ner mot havet. Jag letade efter hans hand och tog tag i den igen samtidigt som jag log varmt mot Zayn. Han tittade förvånat upp på mig men sedan log även han. Vi skrattade lite åt hur fåniga vi var och han flätade ihop våra händer. Vi sa inte så mycket utan njöt bara av det varma vårvädret.

Mitt i den sköna stunden så ringde min mobil. Jag tog snabbt upp den och såg att det stod "Mamma" på displayen.
"It's my mom" sa jag till Zayn och svarade. Hon sa att det var dags för kvällsmiddag och att jag skulle gå hem nu. Trots att jag redan hade haft min lilla middag här så var jag tvungen att gå hem. När jag hade avslutat samtalet så reste jag mig sakta upp och strax efter mig gjorde Zayn detsamma.
"I gotta go now, mom have made dinner." sa jag till Zayn som nickade förstående.
"Even if I'm not hungry at all after the delicious food you brought with you" skrattade jag.
"Well, what can I say? I'm an amazing cook" sa Zayn och ryckte på axlarna och blinkade med ena ögat. Jag skrattade och nickade instämmande. Vi började plocka ihop allting och jag gav Zayn hans picknick korg. Vi började gå bort från bryggan och Zayn hjälpte mig igenom de svajiga och ostadiga träplankorna. Bryggan var ganska lång och det tog ungefär fem minuter tills vi kom fram till den lilla övergivna stranden. Jag vet inte vart Zayn hade hittat det här stället, han gav mig bara adressen och jag åkte hit. Han hade ju trots allt inte varit här i Sverige sålänge så det var ju ganska konstigt att han kände igen det här stället men inte jag. Det var i alla fall ett väldigt vackert ställe.

Vi kom tillslut fram till den nästan tomma parkeringen som var omringad av en skog med en massa träd och buskar. Jag skymtade en svart stor BMW bil som stod ensamt parkerad. Det måste vara Zayns bil, eftersom att ingen annan var här. Busshållsplatsen låg en bit längre bort och det var så jag hade kommit hit, via bussen. Vi stannade upp och tittade på varandra.
"Well, I have to go now Zayn.." sa jag och bet mig lite i läppen samtidigt som jag log.
"Wait, how are you going to get home?" frågade han mig och rynkade pannan lite.
"Uhm.. I'm going to take the bus. There's a bus stop over there" sa jag och pekade på busshållsplatsen. Zayn skakade på huvudet och skrattade.
"You don't have to take the bus, I'll drive you home" sa han och nu var det var som pekade på bilen.
"No, I can take the bus, it's okay"
"Your mom wanted you to come home now so that you won't miss dinner right? It will go faster if I drive you home. Buses are so slow" sa Zayn och han skrattade ännu en gång. Jag bet mig i läppen igen. Han hade ju en poäng i det han sa.
"Well, you don't have to.." sa jag och tittade på honom med en osäker blick.
"But I want to. Come on" sa han och tog tag i min hand och ledde mig fram till bilen. Han låste upp den och öppnade dörren åt mig så att jag kunde kliva in i framsätet.
"Vilken gentleman" tänkte jag och log lite för mig själv samtidigt som jag satte på mig bilbältet. Sedan klev han själv in i bilen, fixade bilbältet, startade motorn och började köra. Jag sa adressen till Zayn och ledde honom rätt och sa i vilka riktningar han skulle åka i när han tappade bort sig lite. Men jag klandrar honom såklart inte, han bor ju inte här. Radion var på och det spelades väldigt uttjatade och sönderspelade låtar. Typiskt Rix FM. När vi hade kommit fram till mitt kvarter stannade Zayn precis framför mitt hus. Jag tog av mig bilbältet och vände mig om för att öppna bildörren innan Zayn stoppade mig.
"Hold on" sa han och klev ur bilen. Sedan kom han över till min sida och öppnade dörren åt mig. Jag skrattade lite.
"What are you laughing at?" frågade han och log stort.
"You're such a gentlemen" sa jag och blinkade med ena ögat och log stort. Han skrattade.
Sedan blev vi tysta, innan jag bröt tystnaden.
"It's been an absolutely fantasic day Zayn, I've had so much fun; you don't even know! Thank you for everything" sa jag och log.
"I've had fun too Gabriella! Thank you too!" sa han och vi skrattade lite. Sedan tog han sakta tag i min högra hand, lutade sig fram och gav mig en mjuk kyss på kinden. Jag rodnade lite och tittade generat på honom.
"Take care sweetheart, I'll talk to you later! Bye!" sa Zayn och släppte försiktigt tag om min hand och började gå till bilen. Sedan klev han in i den och vinkade åt mig, och jag vinkade glatt tillbaka innan han körde iväg. Jag stod kvar för att titta på tills hans bil var utom synhåll. Sedan gick jag in huset med ett stort leende på läpparna.

Klockan var 07.45, jag stod framför spegeln i mitt rum och fixade mig för dagen. Jag tittade ut på fönstret och möttes av en regning och molnig måndagsmorgon.
"Varför måste jag till skolan i detta väder?" suckade jag för mig själv och återvände till spegeln. Jag betraktade min spegelbild och möttes av hasselbruna blanka ögon, en normal lång näsa och normal tjocka rosa läppar. På min spegel hade jag satt upp en massa foton på mig och min bästa vän Camilla. Jag kletade med lite mascara på mina långa, tjocka fransar och pudrade ansiktet lite. Jag borstade mitt långa bruna hår omsorgsfullt och försiktigt, lät det falla löst. Jag rätade till min tröja som hamnade lite snett och drog upp mina mörkblåa jeans. Jag nickade mot spegeln och blev ganska nöjd med mitt utseende idag. Det är faktiskt inte så ofta det händer. Jag tog min väska som låg på trägolvet bredvid min vita garderob, greppade tag om mobilen som låg i sängen och gick sedan ut till hallen för att gå ner för trapporna ner till köket. På vägen ner hörde jag hur min mobil pep till. Jag låste upp den och såg att jag hade fått ett meddelande från Camilla:

"Godmorgon sömntuta! Sovit gott? Ses i skolan, kram :)"
Jag stannade upp i mitten av trappan och log åt hennes sms. Sedan svarade lite snabbt innan jag gick ner för de sista trappstegen och in till köket.

"Godmorgon Gabbi" sa mamma som stod i köket och blandade lite Oboy och gjorde mackor åt mig. Hennes mörka hår var uppsatt med en klämma och hon hade på sig sin rosa morgonrock. Jag kunde se hennes blåa rutiga pyjamas byxor som stack ut lite och e blåa fluffiga morgontofflorna var självklart på.
"Godmorgon" sa jag och log tillbaka och satte mig ner på en av stolarna vid köksbordet.
Mamma ställde fram den varma blåa koppen med Oboy och en tallrik med de två ostmackorna framför mig.
"Tack" log jag och tog en liten klunk från Oboyen. Den var kokhet, så jag lät den bli lite svalare medan jag tog en tugga av min ostmacka.
Mamma log tillbaka och gick till vardagsrummet med morgonstidningen i handen och satte på nyheterna.

Jag åt upp mina båda mackor och tog en sista klunk ur Oboyen innan jag slängde en blick på klockan som visade 08:05. Min första lektion började om en halvtimme, så jag skyndade mig med att knyta mina vita Converse och sätta på mig min skinnjacka. Jag slängde en sista blick på spegeln och puffade upp mitt hår lite innan jag ropade hejdå till mamma, tog min väska och smällde igen dörren bakom mig. Bussen skulle komma om 5 minuter, så jag småsprang till busshållsplatsen som låg en bit bort mot mitt hus. Medan jag småsprang så fiskade jag upp mina vita hörlurar, kopplade in de i min mobil och och stoppade in lurarna i mina öron. Jag tryckte på play och kände hur det sköna beatet slogs i takt med mitt hjärta. Det kändes som om jag var i en annan värld. Jag och musiken är ett med varandra, min passion och kärlek till musik var oförklarlig. Jag kunde liksom inte förklara hur jag kände för musiken, orden räckte helt enkelt inte till
Jag nynnade med i låten och skymtade bussen vid busshållsplatsen. Jag sprang den sista biten innan jag klev på bussen, betalade och letade efter en plats att sitta. Bussen var till min förvåning helt proppfull, vilket det aldrig brukar vara.

"Konstigt" tänkte jag och fortsatte att leta efter en tom plats. Medan jag letade tog jag ut mina hörlurar ur öronen och la de i min väska igen bland alla skolböcker och pennor. Jag såg tillslut en ledig plats ganska långt bak i bussen bredvid en mörkhårig kille. Killen hade lutat sig mot fönster rutan och hade hörlurar i öronen. Han var faktiskt rätt söt, även om det enda jag kunde se var hans profil. Jag harklade mig lite försiktigt och han tittade upp på mig, och just under den sekunden var jag tvungen att ta stöd av buss sätet. Jag möttes av de vackraste ögonen jag någonsin hade sett, och de tittade upp mot mig. De var hasselbruna och sken klart samtidigt som de log vänligt mot mig. Jag var tvungen att bita mig själv i läppen för att återkomma till verkligheten igen.
"Erm.. är platsen ledig?" frågade jag killen men ångrade snabbt mig. Såklart den var ledig, den var ju tom!
"I'm sorry, I don't speak swedish" sa han med en brittisk accent. Hans röst kittlade mig i öronen. Så, han var brittisk. Inte undra på att han var så vacker.
"Oh.. I asked if I could sit down here? Since there's no seat who's empty" sa jag och bet mig osäkert på underläppen. Jag försökte prata så gott jag kunde, och hoppades att min engelska dög så att han åtminstonde förstod vad jag sa.
"Yeah of course" sa han och satte sig upp ordentligt. Jag satte mig ner på sätet och pillade nervöst på mina nagelband. Jag sneglade åt hans håll och betraktade hans ansikte noga. Han hade fina kindben, normal stora fylliga läppar som hade en perfekt rosa nyans. Hans hår var mörkbrunt och han hade pannlock. Jag brukar normalt inte tycka att det är så värst snyggt, men på den här killen såg det helt perfekt ut. Som om det var menat att han skulle ha just den frisyren. På hans högra hand hade han en guldaktig klocka och på hans vänstra några armband knutna runt hans handled. Han hade en röd och rutig skjorta på sig och blåa säckiga jeans. Hans vårjacka hade han tagit av sig och den låg slappt på sätet bakom hans rygg. Plötsligt vände han sig om och såg att jag tittade på honom, jag kände hur kinderna hettades till och jag vände mig om rodnandes.
"What's your name?" frågade han sedan, sträckte fram sin hand och log mot mig.
"Gabriella" sa jag och tog försiktigt hans stora hand. Den var varm och mjuk.
"What a beautiful name! My name is Zayn" sa han och skakade min hand lite lätt. Jag rodnade och nickade mot honom samtidigt som jag släppte hans hand, även fast jag egentligen inte ville.

Zayn, Zayn, Zayn.. Jag smakade på namnet. Vilket vackert namn, jag hade aldrig hört det förut. Det passade honom perfekt. Zayn.